vända

See also: vanda, Vanda, vånda, and vænda

Swedish

Etymology

From Old Swedish vænda, from Old Norse venda, from Proto-Germanic *wandijaną.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

vända (present vänder, preterite vände, supine vänt, imperative vänd)

1. to turn
2. (cooking) to flip (e.g. hamburgers), to fry on both sides
3. (colloquial) a swing by, a pop, a (short) trip or visit

   en vända förbi butiken

   a swing by the store

   en vända på akuten

   a trip to the emergency department

Conjugation

Conjugation of vända (weak)

	Active		Passive
Infinitive	vända		vändas
Supine	vänt		vänts
Imperative	vänd		—
Imper. plural1	vänden		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	vänder	vände	vänds, vändes	vändes
Ind. plural1	vända	vände	vändas	vändes
Subjunctive2	vände	vände	vändes	vändes
	Participles
Present participle	vändande
Past participle	vänd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• använda
• frånvända
• invända
• omvända
• tillvända
• vändning
• vända kappan efter vinden

Noun

vända c

1. a turn

Declension

Declension of vända

		nominative	genitive
singular	indefinite	vända	vändas
	definite	vändan	vändans
plural	indefinite	vändor	vändors
	definite	vändorna	vändornas

Synonyms

• runda

References

• vända in Svensk ordbok (SO)
• vända in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• vända in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)