Jump to content

styrka

From Wiktionary, the free dictionary

Norwegian Bokmål

[edit]

Alternative forms

[edit]

Verb

[edit]

styrka

  1. inflection of styrke:
    1. simple past
    2. past participle

Norwegian Nynorsk

[edit]

Verb

[edit]

styrka (present tense styrker, past tense styrkte, past participle styrkt, passive infinitive styrkast, present participle styrkande, imperative styrk)

  1. Alternative form of styrkja

Swedish

[edit]

Alternative forms

[edit]

Etymology

[edit]

From Old Swedish styrkia, from Old Norse styrkja, from styrkr (strong).

Pronunciation

[edit]
  • Audio:(file)

Noun

[edit]

styrka c

  1. strength
  2. force
  3. a troop, a military force

Declension

[edit]
Declension of styrka
nominative genitive
singular indefinite styrka styrkas
definite styrkan styrkans
plural indefinite styrkor styrkors
definite styrkorna styrkornas

Derived terms

[edit]

Verb

[edit]

styrka (present styrker, preterite styrkte, supine styrkt, imperative styrk)

  1. to strengthen
  2. to authenticate, to verify

Conjugation

[edit]
Conjugation of styrka (weak)
active passive
infinitive styrka styrkas
supine styrkt styrkts
imperative styrk
imper. plural1 styrken
present past present past
indicative styrker styrkte styrks, styrkes styrktes
ind. plural1 styrka styrkte styrkas styrktes
subjunctive2 styrke styrkte styrkes styrktes
present participle styrkande
past participle styrkt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

[edit]

See also

[edit]

References

[edit]

Anagrams

[edit]