sträng

See also: strang, Strang, and strâng

Swedish

strängar på en harpa

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -ɛŋː

Etymology 1

From Old Norse strangr, from Proto-Germanic *strangaz, from Proto-Indo-European *strengʰ- (“taut”).

Adjective

sträng

1. strict, stern

   en sträng lärare

   a strict teacher

2. strict (highly regulated)

   Synonym: strikt

   en sträng diet

   a strict diet

3. severe

   sträng kyla

   severe cold

Declension

Inflection of sträng

Indefinite	positive	comparative	superlative1
common singular	sträng	strängare	strängast
neuter singular	strängt	strängare	strängast
plural	stränga	strängare	strängast
masculine plural2	stränge	strängare	strängast
Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular3	stränge	strängare	strängaste
all	stränga	strängare	strängaste

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Etymology 2

From Old Swedish strænger, from Old Norse strengr, from Proto-Germanic *strangiz, from Proto-Indo-European *strengʰ-.

Noun

sträng c

1. a string (kept or intended to be kept taut, for example on an instrument, bow, or racket)

   gitarrsträngar

   guitar strings

   bågsträng

   bow string

2. (by extension) a thin line (of something, often on the ground)

   snösträng

   thin line of snow

3. (computing) a string

Usage notes

For string used to tie up a package or the like, see snöre.

Declension

Declension of sträng

		nominative	genitive
singular	indefinite	sträng	strängs
	definite	strängen	strängens
plural	indefinite	strängar	strängars
	definite	strängarna	strängarnas

Derived terms

• bågsträng (“bowstring”)
• navelsträng (“umbilical cord”)
• raggarsträng

References

• sträng in Svensk ordbok (SO)
• sträng in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sträng in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• trängs