skrälle

Swedish

Etymology

From skrälla, the thought being that broken objects caused noises.

Noun

skrälle n

1. a worn out or broken (larger) object

   ett cykelskrälle

   an rickety old bike

2. (figurative, derogatory) a useless or decrepit person
3. (figurative, often in compounds) a disagreeable (scruffy) animal

Declension

Declension of skrälle

		nominative	genitive
singular	indefinite	skrälle	skrälles
	definite	skrället	skrällets
plural	indefinite	skrällen	skrällens
	definite	skrällena	skrällenas

Derived terms

• hundskrälle
• kattskrälle

References

• skrälle in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skrälle in Svensk ordbok (SO)
• skrälle in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• skrälle in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)