skrälla
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Inherited from Old Swedish skrælla.
Verb
[edit]skrälla (present skräller, preterite skrällde, supine skrällt, imperative skräll)
- blare
- (sports) win unexpectedly [since 1950s]
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | skrälla | — | ||
| supine | skrällt | — | ||
| imperative | skräll | — | ||
| imper. plural1 | skrällen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | skräller | skrällde | — | — |
| ind. plural1 | skrälla | skrällde | — | — |
| subjunctive2 | skrälle | skrällde | — | — |
| present participle | skrällande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
[edit]References
[edit]- skrälla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- skrälla in Svensk ordbok (SO)
- skrälla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- skrälla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)