skåda

See also: skada

Swedish

Etymology

From Old Swedish skuþa, skoþa, from Old Norse skoða, from Proto-Germanic *skuþōną. Related with skön (“fair, beautiful”).

Pronunciation

IPA^(key): /ˈskoːˌda/
Audio: (file)

Verb

skåda (present skådar, preterite skådade, supine skådat, imperative skåda)

(solemn or poetic outside certain expressions and compounds) to behold
Synonyms: betrakta, titta på

en fest av sällan skådat slag
a party like no other ["of rarely beheld kind" – "sällan skådat/skådad X" (rarely seen X) is an idiom more generally]

skåda inte en given häst i munnen
don't look a gift horse in the mouth
- 1891, “Betlehems stjärna (Gläns över sjö och strand) [Star of Bethlehem (Shine over sea [most likely in this context, though unusual – see sjö (“lake; sea”)] and shore [Maybe to be understood as "land and sea/water"])]”, Viktor Rydberg (lyrics), Alice Tegnér (music)‎^[1]:
  Herden, som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster.
  The shepherd, sleeping tired, the child, slumbering sweetly, wake at a wonderful chorus of voices, behold a gloriously bright star in the east.

Usage notes

-skådare (“watcher”) appears as a suffix in a few compounds, the most common being åskådare (“spectator”) (literally, "on-beholder" – see å) and fågelskådare (“bird watcher”).

Conjugation

Conjugation of *skåda* (weak)
	active		passive
infinitive	skåda		skådas
supine	skådat		skådats
imperative	skåda		—
imper. plural¹	skåden		—
	present	past	present	past
indicative	skådar	skådade	skådas	skådades
ind. plural¹	skåda	skådade	skådas	skådades
subjunctive²	skåde	skådade	skådes	skådades

present participle		skådande
past participle		skådad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

Anagrams

kådas