obestånd

Swedish

Etymology

Borrowed from German Unbestand. By surface analysis, o- +‎ bestånd.

Noun

obestånd n

1. (law) insolvency
   • 1987, Konkurslagen (Bankruptcy Act)‎^[1]:

     Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.

     Insolvency means that the debtor cannot rightfully pay their debts and that this inability is not only temporary.

Usage notes

Normally following a verb like hamna, komma, or vara.

Further reading

• obestånd in Svenska Akademiens ordböcker