läcka

See also: lacka

Swedish

Etymology

From Old Swedish læka, from Old Norse leka, from Proto-Germanic *lekaną.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈlɛˌka/
• Rhymes: -²ɛka

Noun

läcka c

1. a leak; a crack, crevice, fissure, or hole which admits water or other fluid, or lets it escape.
2. a leak; the entrance or escape of a fluid through a crack, fissure, or other aperture.
3. a leak; the person through whom information, especially secret information, escapes.

Declension

Declension of läcka

		nominative	genitive
singular	indefinite	läcka	läckas
	definite	läckan	läckans
plural	indefinite	läckor	läckors
	definite	läckorna	läckornas

Related terms

• läckage

Verb

läcka (present läcker, preterite läckte, supine läckt, imperative läck)

1. to leak; to allow fluid to escape or enter something that should be sealed.
2. to leak; to reveal secret information.

Conjugation

Conjugation of läcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	läcka		läckas
Supine	läckt		läckts
Imperative	läck		—
Imper. plural1	läcken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	läcker	läckte	läcks, läckes	läcktes
Ind. plural1	läcka	läckte	läckas	läcktes
Subjunctive2	läcke	läckte	läckes	läcktes
	Participles
Present participle	läckande
Past participle	läckt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• läcka som ett såll (“leak like a sieve”)

References

• läcka in Svensk ordbok (SO)
• läcka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• läcka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)