vanära
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Noun
[edit]vanära c
- disgrace, ignominy (loss of reputation due to shameful acts)
- Synonym: vanheder
- Deras skamliga uppförande under konungens besök drog vanära över staden
- Their shameful behavior during the King's visit brought disgrace upon the city
Declension
[edit]| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | vanära | vanäras |
| definite | vanäran | vanärans | |
| plural | indefinite | — | — |
| definite | — | — |
Verb
[edit]vanära (present vanärar, preterite vanärade, supine vanärat, imperative vanära)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | vanära | vanäras | ||
| supine | vanärat | vanärats | ||
| imperative | vanära | — | ||
| imper. plural1 | vanären | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | vanärar | vanärade | vanäras | vanärades |
| ind. plural1 | vanära | vanärade | vanäras | vanärades |
| subjunctive2 | vanäre | vanärade | vanäres | vanärades |
| present participle | vanärande | |||
| past participle | vanärad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.