välva
Appearance
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Old Swedish hvælva, from Old Norse hvelfa, from Proto-Germanic *hwalbijaną. Cognate of Icelandic hvelfa, Norwegian kvelva, Danish hvælve, Middle High German welben, German wölben, Old Saxon bihwelvian, Gothic 𐍈𐌹𐌻𐍆𐍄𐍂𐌾𐍉𐌼 (ƕilftrjōm), English whelm, Dutch welven.
Verb
[edit]välva (present välver, preterite välvde, supine välvt, imperative välv)
- arch (form into an arch shape)
Conjugation
[edit]active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | välva | välvas | ||
supine | välvt | välvts | ||
imperative | välv | — | ||
imper. plural1 | välven | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | välver | välvde | välvs, välves | välvdes |
ind. plural1 | välva | välvde | välvas | välvdes |
subjunctive2 | välve | välvde | välves | välvdes |
present participle | välvande | |||
past participle | välvd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
[edit]Related terms
[edit]References
[edit]- välva in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- välva in Svensk ordbok (SO)
- välva in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- välva in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- hvälva in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 1: A-L