omvälva

Swedish

Etymology

om- +‎ välva

Verb

omvälva (present omvälver, preterite omvälvde, supine omvälvt, imperative omvälv)

1. overthrow, overturn, upset, disrupt

Conjugation

Conjugation of omvälva (weak)

	Active		Passive
Infinitive	omvälva		omvälvas
Supine	omvälvt		omvälvts
Imperative	omvälv		—
Imper. plural1	omvälven		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	omvälver	omvälvde	omvälvs, omvälves	omvälvdes
Ind. plural1	omvälva	omvälvde	omvälvas	omvälvdes
Subjunctive2	omvälve	omvälvde	omvälves	omvälvdes
	Participles
Present participle	omvälvande
Past participle	omvälvd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• omvälvning

 

References

• omvälva in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• omvälva in Svensk ordbok (SO)
• omvälva in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)