uppryckning

Swedish

Etymology

From rycka upp sig +‎ -ning.

Noun

uppryckning c

1. increased mental focus, the act of pulling oneself together

Declension

Declension of uppryckning

		nominative	genitive
singular	indefinite	uppryckning	upprycknings
	definite	uppryckningen	uppryckningens
plural	indefinite	uppryckningar	uppryckningars
	definite	uppryckningarna	uppryckningarnas

Further reading

• uppryckning in Svenska Akademiens ordböcker