syfta
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Derived from sikta, used with -f- (sifta, söfta, syfta) since 1633.
Verb
[edit]syfta (present syftar, preterite syftade, supine syftat, imperative syfta)
- (usually with till) to have as intention, to aim
- Det nya receptet syftar till att göra kebabsåsen krämigare
- The new recipe aims to make the kebab sauce creamier
- Utan tvivel är det sant, att även i vår tid krafter är i rörelse, som syftar till att borttaga längtan efter ett liv i Andens fullhet.
- It is without doubt true, that also in our time forces are in motion, which aim to remove the longing for a life in spiritual fulfilment.
- (usually with på) to refer to
- När jag talar om måltidens krämighet så är deras kebabsås jag syftar på
- When I talk of the creaminess of the meal, it's their kebab sauce I'm referring to
- to look (in a particular direction), to aim, to take sight (Can we add an example for this sense?)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | syfta | — | ||
| supine | syftat | — | ||
| imperative | syfta | — | ||
| imper. plural1 | syften | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | syftar | syftade | — | — |
| ind. plural1 | syfta | syftade | — | — |
| subjunctive2 | syfte | syftade | — | — |
| present participle | syftande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.