syfta

Swedish

Derived from sikta, used with -f- (sifta, söfta, syfta) since 1633.

syfta (present syftar, preterite syftade, supine syftat, imperative syfta)

(usually with till) to have as intention, to aim
Det nya receptet syftar till att göra kebabsåsen krämigare
The new recipe aims to make the kebab sauce creamier

Utan tvivel är det sant, att även i vår tid krafter är i rörelse, som syftar till att borttaga längtan efter ett liv i Andens fullhet.
It is without doubt true, that also in our time forces are in motion, which aim to remove the longing for a life in spiritual fulfilment.
(usually with på) to refer to
När jag talar om måltidens krämighet så är deras kebabsås jag syftar på
When I talk of the creaminess of the meal, it's their kebab sauce I'm referring to
to look (in a particular direction), to aim, to take sight (Can we add an example for this sense?)

Conjugation of syfta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	syfta		—
Supine	syftat		—
Imperative	syfta		—
Imper. plural¹	syften		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	syftar	syftade	—	—
Ind. plural¹	syfta	syftade	—	—
Subjunctive²	syfte	syftade	—	—
	Participles
Present participle	syftande
Past participle	—
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.