stånka

See also: stanka and stänka

Swedish

Verb

stånka (present stånkar, preterite stånkade, supine stånkat, imperative stånka)

1. to pant and moan (as after exertion)

Conjugation

Conjugation of stånka (weak)

	active		passive
infinitive	stånka		stånkas
supine	stånkat		stånkats
imperative	stånka		—
imper. plural1	stånken		—
	present	past	present	past
indicative	stånkar	stånkade	stånkas	stånkades
ind. plural1	stånka	stånkade	stånkas	stånkades
subjunctive2	stånke	stånkade	stånkes	stånkades
present participle		stånkande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Noun

stånka c

1. an (often wooden) tankard with a handle and a hinged cover

Declension

Declension of stånka

		nominative	genitive
singular	indefinite	stånka	stånkas
	definite	stånkan	stånkans
plural	indefinite	stånkor	stånkors
	definite	stånkorna	stånkornas

See also

• sejdel

References

• stånka in Svensk ordbok (SO)
• stånka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• stånka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)