snärja
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Old Swedish snæria, from Proto-Germanic *snarhǭ. See also snara, snår, snörpa.
Verb
[edit]snärja (present snärjer, preterite snärjde, supine snärjt, imperative snärj)
Conjugation
[edit]Conjugation of snärja (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | snärja | snärjas | ||
| Supine | snärjt | snärjts | ||
| Imperative | snärj | — | ||
| Imper. plural1 | snärjen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | snärjer | snärjde | snärjs, snärjes | snärjdes |
| Ind. plural1 | snärja | snärjde | snärjas | snärjdes |
| Subjunctive2 | snärje | snärjde | snärjes | snärjdes |
| Participles | ||||
| Present participle | snärjande | |||
| Past participle | snärjd | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms
[edit]Noun
[edit]snärja c
Declension
[edit]Declension of snärja
References
[edit]- snärja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- snärja in Svensk ordbok (SO)
- snärja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- snärja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- snäria in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T