snärja

Swedish

Etymology

From Old Swedish snæria, from Proto-Germanic *snarhǭ. See also snara, snår, snörpa.

Verb

snärja (present snärjer, preterite snärjde, supine snärjt, imperative snärj)

1. snare, tangle, trap

Conjugation

Conjugation of snärja (weak)

	active		passive
infinitive	snärja		snärjas
supine	snärjt		snärjts
imperative	snärj		—
imper. plural1	snärjen		—
	present	past	present	past
indicative	snärjer	snärjde	snärjs, snärjes	snärjdes
ind. plural1	snärja	snärjde	snärjas	snärjdes
subjunctive2	snärje	snärjde	snärjes	snärjdes
present participle		snärjande
past participle		snärjd

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• insnärja
• snärjig

Noun

snärja c

1. dodder (plant in the genus Cuscuta)

Declension

Declension of snärja

		nominative	genitive
singular	indefinite	snärja	snärjas
	definite	snärjan	snärjans
plural	indefinite	snärjor	snärjors
	definite	snärjorna	snärjornas

References

• snärja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• snärja in Svensk ordbok (SO)
• snärja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• snärja in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• snäria in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T