släpa

See also: slå på, šlapa, and şlâpa

Swedish

släpa (present släpar, preterite släpade, supine släpat, imperative släpa)

to drag (with difficulty) over a surface
(by extension) to move or carry with difficulty, (often) to lug
släpa på tunga resväskor
lug heavy suitcases
(reflexive) to drag oneself (move strenuously)
Jag släpade mig ur sängen
I dragged myself out of bed

släpa sig till jobbet
drag oneself to work
to tow

Conjugation of släpa (weak)

	Active		Passive
Infinitive	släpa		släpas
Supine	släpat		släpats
Imperative	släpa		—
Imper. plural¹	släpen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	släpar	släpade	släpas	släpades
Ind. plural¹	släpa	släpade	släpas	släpades
Subjunctive²	släpe	släpade	släpes	släpades
	Participles
Present participle	släpande
Past participle	släpad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.