skeppsbrott

Swedish

Etymology

skepp (“ship”) +‎ -s- +‎ brott (“break”)

Noun

skeppsbrott n

1. a ship breaking up and going under (usually due to a storm); a shipwreck event

   Synonym: förlisning

   ett skeppsbrott ― a shipwreck (event)

   De led skeppsbrott ― They suffered a shipwreck

Declension

Declension of skeppsbrott

		nominative	genitive
singular	indefinite	skeppsbrott	skeppsbrotts
	definite	skeppsbrottet	skeppsbrottets
plural	indefinite	skeppsbrott	skeppsbrotts
	definite	skeppsbrotten	skeppsbrottens

Related terms

• skeppsbruten

See also

• gå på grund (“run aground”)
• skeppsvrak
• stranda (“run aground”)

References

• skeppsbrott in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• skeppsbrott in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skeppsbrott in Svensk ordbok (SO)
• skeppsbrott in Svenskt nautiskt lexikon (1920)