segelhäst

Swedish

Etymology

Compound of segel (“sail”) +‎ häst (“horse”).

Noun

segelhäst c

1. (kenning) Synonym of skepp (“ship”) or segelskepp (“sailship”).

   Synonym: bränningsgalt (literally “breaker boar”)

   • 1890 February 8, Adolf von Wilbrandt, “Adams söner”, in A. Å-n., transl., Nya Dagligt Allehanda (serial), page 3:

     Framför allt vill jag ut; vill också låta sadla min segelhäst. Vi ha ju dertill helgdag. Ut på sjön, på hafvet!

     Above all, I wish to go out; I also want to set my ship. We have, after all, a holiday for it. Out on the sea, on the ocean!

     (literally, “I also want to saddle my sailhorse.”)

   • 1993, anonymous author, translated by Björn Collinder, Den poetiska Eddan‎^[1], page 218:

     Lär dig bränningsrunor, om du bärga vill segelhästar på havet; rista dem på stäven och styrårans blad och lägg i åran eld.

     Learn the breaking-waves' runes, if you wish to save ships on the sea; carve them on the prow and the blade of the steering oar, and set fire to the oar.

Declension

Declension of segelhäst

		nominative	genitive
singular	indefinite	segelhäst	segelhästs
	definite	segelhästen	segelhästens
plural	indefinite	segelhästar	segelhästars
	definite	segelhästarna	segelhästarnas