sällskapsdjur

Swedish

Etymology

From sällskap (“company”) +‎ -s- +‎ djur (“animal”).

Noun

sällskapsdjur n

1. a companion animal (pet)

   Synonym: husdjur (“pet”)

Declension

Declension of sällskapsdjur

		nominative	genitive
singular	indefinite	sällskapsdjur	sällskapsdjurs
	definite	sällskapsdjuret	sällskapsdjurets
plural	indefinite	sällskapsdjur	sällskapsdjurs
	definite	sällskapsdjuren	sällskapsdjurens

References

• sällskapsdjur in Svensk ordbok (SO)
• sällskapsdjur in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sällskapsdjur in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)