oreda

Swedish

Etymology

o- +‎ reda

Noun

oreda c

1. mess, disorder

   Vilken oreda det är här inne!

   What a mess it is in here!

   • 1834, Jacob Philip Tollstorp, “De vigtigaste tilldragelser i Linköping”, in Beskrifning öfver Linköping‎^[1]:

     Ända till Carl IX:s uppstigande på thronen oroades den andliga styrelsen af tvister och oredor.

     All until Carl IX's ascension to the throne, the spiritual organization was shaken by infights and disarrays.

Declension

Declension of oreda

		nominative	genitive
singular	indefinite	oreda	oredas
	definite	oredan	oredans
plural	indefinite	oredor	oredors
	definite	oredorna	oredornas

References

• oreda in Svensk ordbok (SO)
• oreda in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• oreda in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• roade