omdijken

Dutch

Etymology

From om- +‎ dijk +‎ -en.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˌɔmˈdɛi̯.kə(n)/

• Audio:

  (file)

• Hyphenation: om‧dij‧ken
• Rhymes: -ɛi̯kən

Verb

omdijken

1. (transitive) to completely surround with a dike

Conjugation

Conjugation of omdijken (weak, prefixed)
infinitive	omdijken
past singular	omdijkte
past participle	omdijkt
infinitive	omdijken
gerund	omdijken n
	present tense	past tense
1st person singular	omdijk	omdijkte
2nd person sing. (jij)	omdijkt, omdijk2	omdijkte
2nd person sing. (u)	omdijkt	omdijkte
2nd person sing. (gij)	omdijkt	omdijkte
3rd person singular	omdijkt	omdijkte
plural	omdijken	omdijkten
subjunctive sing.1	omdijke	omdijkte
subjunctive plur.1	omdijken	omdijkten
imperative sing.	omdijk
imperative plur.1	omdijkt
participles	omdijkend	omdijkt
1) Archaic. 2) In case of inversion.

Derived terms

• omdijking