kväva
Appearance
See also: kvava
Swedish
[edit]Alternative forms
[edit]Etymology
[edit]From Old Swedish kvæfia, qvæfia, (compare Old Icelandic kvefja, kefja), from Proto-Germanic *kwēbijaną, from Proto-Indo-European *gʷeh₂bʰ- (“to dive, dive in”). Cognate with Old Norse kœfa, kvæfa, Icelandic kæfa.
Verb
[edit]kväva (present kväver, preterite kvävde, supine kvävt, imperative kväv)
- (transitive) to suffocate, to asphyxiate; to cause someone to suffer severely reduced oxygen supply to their body
- Han kvävde honom ― He suffocated him
- (intransitive, passive voice) to suffocate, to be suffocated
- Han kvävdes ― He suffocated
Conjugation
[edit]active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | kväva | kvävas | ||
supine | kvävt | kvävts | ||
imperative | kväv | — | ||
imper. plural1 | kväven | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | kväver | kvävde | kvävs, kväves | kvävdes |
ind. plural1 | kväva | kvävde | kvävas | kvävdes |
subjunctive2 | kväve | kvävde | kväves | kvävdes |
present participle | kvävande | |||
past participle | kvävd |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
[edit]Related terms
[edit]References
[edit]- kväva in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- kväva in Svensk ordbok (SO)
- kväva in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- kväva in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- qväfia in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:1: M-T