konduktör

See also: konduktor, Konduktor, kondüktör, and konduktør

Swedish

Etymology

Borrowed from French conducteur, from Latin condūcō (“combine, drag together”). Doublet of kondottiär.

Noun

konduktör c (feminine: konduktörska (rarely used))

1. conductor (public transportation person)

Declension

Declension of konduktör

		nominative	genitive
singular	indefinite	konduktör	konduktörs
	definite	konduktören	konduktörens
plural	indefinite	konduktörer	konduktörers
	definite	konduktörerna	konduktörernas

Synonyms

• tågvärd

See also

• biljettkontrollant

Further reading

• konduktör in Svensk ordbok.

Vilamovian

konduktör

Noun

konduktör m (plural konduktörn)

1. conductor (public transportation person)