ingång

See also: ingang and Ingang

Swedish

Etymology

From Old Norse inngangr, from Proto-Germanic *inngangaz. Equivalent to in- +‎ gång.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

ingång c

1. entrance, way in
2. beginning, start, starting; commencement

   Synonyms: början, begynnelse

   Antonyms: slut, utgång

   • 1921, w:Henrik Schück, “Ur Illustrerad svensk litteraturhistoria”, in w:Fredrik Böök, editor, Sveriges national-literatur 1500-1920, pages 120-121:

     Då den glade Runius — sin tids mest firade skald — avled vid blott 34 års ålder, skall han strax före sin död hava tömt tre bägare: den första till erkänsla för livets ingång, den andra till tack för dess framgång och den tredje till välönskan för dess utgång.

     When the cheerful Runius — the most celebrated poet of his time — died at the age of just 34, he is said to have emptied three goblets shortly before his death: the first in recognition of life's commencement, the second in thanks for its success and the third to the well-wishing for its ending.

Declension

Declension of ingång

		nominative	genitive
singular	indefinite	ingång	ingångs
	definite	ingången	ingångens
plural	indefinite	ingångar	ingångars
	definite	ingångarna	ingångarnas

Antonyms

• utgång

Further reading

• ingång in Svensk ordbok.