hänrycka
Swedish
[edit]Etymology
[edit]hän (“away”) + rycka (“pull, yank”)
Verb
[edit]hänrycka (present hänrycker, preterite hänryckte, supine hänryckt, imperative hänryck)
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | hänrycka | hänryckas | ||
| supine | hänryckt | hänryckts | ||
| imperative | hänryck | — | ||
| imper. plural1 | hänrycken | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | hänrycker | hänryckte | hänrycks, hänryckes | hänrycktes |
| ind. plural1 | hänrycka | hänryckte | hänryckas | hänrycktes |
| subjunctive2 | hänrycke | hänryckte | hänryckes | hänrycktes |
| present participle | hänryckande | |||
| past participle | hänryckt | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.