frågeställare

Swedish

Etymology

fråga +‎ -e- +‎ ställa +‎ -are. Attested since 1950.

Noun

frågeställare c

1. questioner, asker

Declension

Declension of frågeställare

		nominative	genitive
singular	indefinite	frågeställare	frågeställares
	definite	frågeställaren	frågeställarens
plural	indefinite	frågeställare	frågeställares
	definite	frågeställarna	frågeställarnas

Related terms

• frågeställning

References

• frågeställare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• frågeställare in Svensk ordbok (SO)