behärskning

Swedish

Etymology

behärska +‎ -ning (“-ing”)

Noun

behärskning c

1. self-control, restraint

Declension

Declension of behärskning

		nominative	genitive
singular	indefinite	behärskning	behärsknings
	definite	behärskningen	behärskningens
plural	indefinite	—	—
	definite	—	—

Derived terms

• självbehärskning

References

• behärskning in Svensk ordbok (SO)
• behärskning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)