återfall

Swedish

Etymology 1

Deverbal from återfalla. By surface analysis, åter +‎ fall. Compare German Rückfall.

Noun

återfall n

1. relapse

Declension

Declension of återfall

		nominative	genitive
singular	indefinite	återfall	återfalls
	definite	återfallet	återfallets
plural	indefinite	återfall	återfalls
	definite	återfallen	återfallens

Synonyms

• skov

Derived terms

• återfallsförbrytare

Etymology 2

See the etymology of the corresponding lemma form.

Verb

återfall

1. imperative of återfalla