återfalla
Swedish
[edit]Etymology
[edit]Verb
[edit]återfalla (present återfaller, preterite återföll, supine återfallit, imperative återfall)
- relapse
- återfalla i brott
- relapse into crime
- rest, fall on
- ansvaret återfaller på henne
- the responsibility falls on her
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | återfalla | — | ||
| supine | återfallit | — | ||
| imperative | återfall | — | ||
| imper. plural1 | återfallen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | återfaller | återföll | — | — |
| ind. plural1 | återfalla | återföllo | — | — |
| subjunctive2 | återfalle | återfölle | — | — |
| present participle | återfallande | |||
| past participle | återfallen | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.