verkrimpen

Dutch

Etymology

From ver- +‎ krimpen.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˌvərˈkrɪm.pə(n)/

• Audio:

  (file)

• Hyphenation: ver‧krim‧pen
• Rhymes: -ɪmpən

Verb

verkrimpen

1. to shrink, to become shorter
2. to contract, to flinch

Conjugation

Conjugation of verkrimpen (strong class 3a, prefixed)
infinitive	verkrimpen
past singular	verkromp
past participle	verkrompen
infinitive	verkrimpen
gerund	verkrimpen n
	present tense	past tense
1st person singular	verkrimp	verkromp
2nd person sing. (jij)	verkrimpt, verkrimp2	verkromp
2nd person sing. (u)	verkrimpt	verkromp
2nd person sing. (gij)	verkrimpt	verkrompt
3rd person singular	verkrimpt	verkromp
plural	verkrimpen	verkrompen
subjunctive sing.1	verkrimpe	verkrompe
subjunctive plur.1	verkrimpen	verkrompen
imperative sing.	verkrimp
imperative plur.1	verkrimpt
participles	verkrimpend	verkrompen
1) Archaic. 2) In case of inversion.