(philosophy) the ground of being, the foundation of all existence
1988, Hans Isaksson, “Antroposofins människosyn”, in Folkvett[1], number 4, archived from the original on 2024-09-08, page 7:
Varats grund är andlig.
The ground of being is spiritual.
2013, Minna Maksimov, “Hur står det till med tron?”, in Teologiska institutionen – Uppsala universitet[2] (pdf), archived from the original on 2024-11-22, page 25:
Han reflekterar över om man istället borde försöka använda sig av ett språkbruk som inte går att relatera till mänskliga gestalter som t.ex. "livets källa", "varats grund" eller "den djupaste kärleken".
He reflects on whether one instead should try to use language that can't be related to human figures, such as "the source of life", "the ground of being" or "the deepest love".
2018, John Sjögren, “Ingmar Bergman – den protestantiske ateisten”, in Signum[3], number 3, archived from the original on 2021-05-09:
Gud är [...] Varats grund som ständigt ger upphov till världen, som upprätthåller och ger allt dess existens.
God is the Ground of Being that constantly gives rise to the world, that sustains and gives everything its existence.
