vänjning

Swedish

Etymology

From vänja +‎ -ning.

Noun

vänjning c

1. verbal noun of vänja

Declension

Declension of vänjning

		nominative	genitive
singular	indefinite	vänjning	vänjnings
	definite	vänjningen	vänjningens
plural	indefinite	—	—
	definite	—	—

Further reading

• vänjning in Svenska Akademiens ordböcker