utväxling

Swedish

Etymology

From utväxla +‎ -ing.

Noun

utväxling c

1. exchange

Declension

Declension of utväxling

		nominative	genitive
singular	indefinite	utväxling	utväxlings
	definite	utväxlingen	utväxlingens
plural	indefinite	utväxlingar	utväxlingars
	definite	utväxlingarna	utväxlingarnas

Further reading

• utväxling in Svenska Akademiens ordböcker