uppdragsgivare

Swedish

Etymology

uppdrag (“commission, assignment, mission”) +‎ -s- +‎ givare (“giver”). Attested since 1886. Compare German Auftraggeber.

Noun

uppdragsgivare c

1. a person or organization that has given another person or organization a (particular) assignment

   Polisen vet inte vem hans uppdragsgivare är

   The police do not know who gave him his orders [who his assignment-giver is]

   1. (law) a principal

      Synonyms: klient, huvudman

   2. (business) an employer

      Synonym: arbetsgivare

   3. (business) a customer

      Synonyms: kund, beställare

Declension

Declension of uppdragsgivare

		nominative	genitive
singular	indefinite	uppdragsgivare	uppdragsgivares
	definite	uppdragsgivaren	uppdragsgivarens
plural	indefinite	uppdragsgivare	uppdragsgivares
	definite	uppdragsgivarna	uppdragsgivarnas

References

• uppdragsgivare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• uppdragsgivare in Svensk ordbok (SO)
• uppdragsgivare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)