träl

See also: tral, trål, and træl

Swedish

Etymology

From Old Swedish þræl, from Old Norse þræll, from Proto-Germanic *þragilaz, *þrahilaz, *þrēhilaz, from the root *þreh-, *þreg-, *þrag- ‘to run’, from Proto-Indo-European *trāgʰ- (“pull, drag, race, run”).

Pronunciation

• IPA^(key): /trɛːl/

Noun

träl c

1. a thrall, a slave (forced laborer)

Declension

Declension of träl

		nominative	genitive
singular	indefinite	träl	träls
	definite	trälen	trälens
plural	indefinite	trälar	trälars
	definite	trälarna	trälarnas

Related terms

• träla
• trälarbete
• träldom
• träleri
• trälig

See also

• slav

References

• träl in Svensk ordbok (SO)
• träl in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• träl in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• lärt