tjomme

Swedish

Etymology

Borrowed from English chum. First attested in 1895.

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɕʊmːɛ/

Noun

tjomme c

1. (colloquial) a guy, a bloke (often with strange or negative qualities)
   • 1895 February 22, R., “Sjömanslif [Seaman's life]”, in Nerikes Allehanda, page 3:

     Att den ene hjälper den andre leta rätt på saker i bref är något ytterst vanligt på sjön, åtminstone »tjommar» (vänner) emellan.

     It is a most common occurrence at sea for one man to assist another in finding items within letters, especially between close "chums" (friends).

   • 1899 November 24, Tolle, “Jäntas tröst [The lass's comfort]”, in Nationalkuriren, page 4:

     Dä va e gang e jänt'
     Sum allri hatt nå'n tjomme
     Å hur ho geck å vänt'
     Så vell' der engen komme.

     There was a lass so fair
     Who never had a chum
     And though she waited there
     A fellow ne'er did come.

   • 2018 December 2, Johan Fyrk, “Axel om samarbetsmissen: "Är faktiskt på riktigt" [Axel on the collaboration mistake: "It's actually real"]”, in Byggnadsarbetaren:

     Jag tänkte att det blev så här eftersom det sitter en tjomme som ritar vvs och en tjomme som gör elen.

     I thought it turned out this way because there's one guy who does the plumbing and another guy who handles the electrical work.

Declension

Declension of tjomme

		nominative	genitive
singular	indefinite	tjomme	tjommes
	definite	tjommen	tjommens
plural	indefinite	tjommar	tjommars
	definite	tjommarna	tjommarnas

References

• tjomme in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• tjomme in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)