tidtagarur

Swedish

Etymology

Compound of tidtagare (“timekeeper”) +‎ ur (“clock”).

Noun

tidtagarur n

1. a stopwatch

   Synonym: stoppur

Declension

Declension of tidtagarur

		nominative	genitive
singular	indefinite	tidtagarur	tidtagarurs
	definite	tidtagaruret	tidtagarurets
plural	indefinite	tidtagarur	tidtagarurs
	definite	tidtagaruren	tidtagarurens

References

• tidtagarur in Svensk ordbok (SO)
• tidtagarur in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)