töja

See also: toja

Swedish

Etymology

From Old Swedish tøghia, from Old Norse teygja, from Proto-Germanic *taugijaną.

Verb

töja (present töjer, preterite töjde, supine töjt, imperative töj)

1. (often with ut (“out”)) to stretch (make longer or more spacious (by pulling or stretching))
2. (reflexive, sometimes with ut (“out”)) to stretch (become longer or more spacious (by being pulled or stretched))

   Byxorna hade töjt sig

   The pants had stretched

   Tyget har töjt sig

   The material has stretched

Conjugation

Conjugation of töja (weak)

	Active		Passive
Infinitive	töja		töjas
Supine	töjt		töjts
Imperative	töj		—
Imper. plural1	töjen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	töjer	töjde	töjs, töjes	töjdes
Ind. plural1	töja	töjde	töjas	töjdes
Subjunctive2	töje	töjde	töjes	töjdes
	Participles
Present participle	töjande
Past participle	töjd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• tänja

Derived terms

• allt utan blöja går att töja

Related terms

• töjbar
• töjbarhet

References

• töja in Svensk ordbok (SO)
• töja in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• töja in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)