tävla

See also: tavla

Swedish

Etymology

From Old Norse tefla (“to play at tables, draughts”), derived from Old Norse tafl (“draughts; tafl”).

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

tävla (present tävlar, preterite tävlade, supine tävlat, imperative tävla)

1. to compete, to contend, to race

Conjugation

Conjugation of tävla (weak)

	active		passive
infinitive	tävla		—
supine	tävlat		—
imperative	tävla		—
imper. plural1	tävlen		—
	present	past	present	past
indicative	tävlar	tävlade	—	—
ind. plural1	tävla	tävlade	—	—
subjunctive2	tävle	tävlade	—	—
present participle		tävlande
past participle		—

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• tävlare
• tävling

Further reading

• tävla in Svensk ordbok.

Anagrams

• välta