substantivböjning

Swedish

Etymology

substantiv (“noun”) +‎ böjning (“inflection”)

Noun

substantivböjning c

1. (grammar) nominal inflection

Declension

Declension of substantivböjning

		nominative	genitive
singular	indefinite	substantivböjning	substantivböjnings
	definite	substantivböjningen	substantivböjningens
plural	indefinite	substantivböjningar	substantivböjningars
	definite	substantivböjningarna	substantivböjningarnas