struphuvud

Swedish

Etymology

From strupe (“throat”) +‎ huvud (“head”). Compare Danish strubehoved, Norwegian Bokmål strupehode, Norwegian Nynorsk strupehovud, German Kehlkopf and Dutch strottenhoofd.

Noun

struphuvud n

1. (anatomy) larynx

Declension

Declension of struphuvud

		nominative	genitive
singular	indefinite	struphuvud	struphuvuds
	definite	struphuvudet	struphuvudets
plural	indefinite	struphuvuden	struphuvudens
	definite	struphuvudena	struphuvudenas

See also

• luftstrupe

References

• struphuvud in Svensk ordbok (SO)
• struphuvud in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• struphuvud in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• Svensk MeSH