stadfästa
Swedish
[edit]Etymology
[edit]stad (“place (archaic)”) + fästa (“fix”)
Verb
[edit]stadfästa (present stadfäster, preterite stadfäste, supine stadfäst, imperative stadfäst)
- to formally establish; to enshrine, to confirm, to ratify
- rättigheter som är stadfästa i grundlagen
- rights that are enshrined in the constitution
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | stadfästa | stadfästas | ||
| supine | stadfäst | stadfästs | ||
| imperative | stadfäst | — | ||
| imper. plural1 | stadfästen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | stadfäster | stadfäste | stadfästs, stadfästes | stadfästes |
| ind. plural1 | stadfästa | stadfäste | stadfästas | stadfästes |
| subjunctive2 | stadfäste | stadfäste | stadfästes | stadfästes |
| present participle | stadfästande | |||
| past participle | stadfäst | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.