spåra

See also: spara and sparā

Finnish

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈsporɑ/, [ˈs̠po̞rɑ̝]
• Rhymes: -orɑ
• Hyphenation^(key): spå‧ra

Noun

spåra

1. Alternative spelling of spora (“tram”).

Declension

Inflection of spåra (Kotus type 10/koira, no gradation)
nominative		spåra	spårat
genitive		spåran	spårien
partitive		spåraa	spåria
illative		spåraan	spåriin
		singular	plural
nominative		spåra	spårat
accusative	nom.	spåra	spårat
	gen.	spåran
genitive		spåran	spårien spårain rare
partitive		spåraa	spåria
inessive		spårassa	spårissa
elative		spårasta	spårista
illative		spåraan	spåriin
adessive		spåralla	spårilla
ablative		spåralta	spårilta
allative		spåralle	spårille
essive		spårana	spårina
translative		spåraksi	spåriksi
abessive		spåratta	spåritta
instructive		—	spårin
comitative		See the possessive forms below.

Possessive forms of spåra (Kotus type 10/koira, no gradation)

first-person singular possessor singular plural nominative spårani spårani accusative nom. spårani spårani gen. spårani genitive spårani spårieni spåraini rare partitive spåraani spåriani inessive spårassani spårissani elative spårastani spåristani illative spåraani spåriini adessive spårallani spårillani ablative spåraltani spåriltani allative spåralleni spårilleni essive spåranani spårinani translative spårakseni spårikseni abessive spårattani spårittani instructive — — comitative — spårineni second-person singular possessor singular plural nominative spårasi spårasi accusative nom. spårasi spårasi gen. spårasi genitive spårasi spåriesi spåraisi rare partitive spåraasi spåriasi inessive spårassasi spårissasi elative spårastasi spåristasi illative spåraasi spåriisi adessive spårallasi spårillasi ablative spåraltasi spåriltasi allative spårallesi spårillesi essive spåranasi spårinasi translative spåraksesi spåriksesi abessive spårattasi spårittasi instructive — — comitative — spårinesi first-person plural possessor singular plural nominative spåramme spåramme accusative nom. spåramme spåramme gen. spåramme genitive spåramme spåriemme spåraimme rare partitive spåraamme spåriamme inessive spårassamme spårissamme elative spårastamme spåristamme illative spåraamme spåriimme adessive spårallamme spårillamme ablative spåraltamme spåriltamme allative spårallemme spårillemme essive spåranamme spårinamme translative spåraksemme spåriksemme abessive spårattamme spårittamme instructive — — comitative — spårinemme second-person plural possessor singular plural nominative spåranne spåranne accusative nom. spåranne spåranne gen. spåranne genitive spåranne spårienne spårainne rare partitive spåraanne spårianne inessive spårassanne spårissanne elative spårastanne spåristanne illative spåraanne spåriinne adessive spårallanne spårillanne ablative spåraltanne spåriltanne allative spårallenne spårillenne essive spårananne spårinanne translative spåraksenne spåriksenne abessive spårattanne spårittanne instructive — — comitative — spårinenne third-person possessor singular plural nominative spåransa spåransa accusative nom. spåransa spåransa gen. spåransa genitive spåransa spåriensa spårainsa rare partitive spåraansa spåriaan spåriansa inessive spårassaan spårassansa spårissaan spårissansa elative spårastaan spårastansa spåristaan spåristansa illative spåraansa spåriinsa adessive spårallaan spårallansa spårillaan spårillansa ablative spåraltaan spåraltansa spåriltaan spåriltansa allative spåralleen spårallensa spårilleen spårillensa essive spåranaan spåranansa spårinaan spårinansa translative spårakseen spåraksensa spårikseen spåriksensa abessive spårattaan spårattansa spårittaan spårittansa instructive — — comitative — spårineen spårinensa

Swedish

Etymology

From spår +‎ -a. Likely a shortening of spåra ur (“derail”) in slang sense.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• IPA^(key): /spoːra/

Verb

spåra (present spårar, preterite spårade, supine spårat, imperative spåra)

1. to track, to trace (follow the (concrete or abstract) track or trail of someone/something)

   spåra en brottsling

   track a criminal

   spåra ett paket

   track a package

   spåra ett samtal

   trace a call

2. (slang) to go off the rails, to go crazy (from spåra ur (“derail”))

   Snubben har ju spårat helt

   The guy has completely lost it

   Situationen har spårat helt

   The situation has gone completely off the rails

Conjugation

Conjugation of spåra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	spåra		spåras
Supine	spårat		spårats
Imperative	spåra		—
Imper. plural1	spåren		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	spårar	spårade	spåras	spårades
Ind. plural1	spåra	spårade	spåras	spårades
Subjunctive2	spåre	spårade	spåres	spårades
	Participles
Present participle	spårande
Past participle	spårad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• spåra ur (“derail”)
• spårning

References

• spåra in Svensk ordbok (SO)
• spåra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• spåra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• påsar