småkusin

Swedish

Etymology

Compound of små (“little”) +‎ kusin (“cousin”).

Pronunciation

• IPA^(key): (Sweden) /²smoːkɵˌsiːn/
• IPA^(key): (Finland) /ˈsmoːkʉˌsiːn/

Noun

småkusin c

1. (Sweden, often in the plural) younger (first) cousin
   • 2012, “Ungdomar om sina förebilder”, in Sydsvenskan‎^[1]:

     Jag har några småkusiner som jag tror ser upp till mig. Det är roligt att själv vara en förebild tycker jag.

     I have some younger cousins who I think look up to me. It’s fun to be a role model myself, I think.

2. (Finland) second cousin (grandchild of a grandparent’s sibling)

   Synonyms: syssling, tremänning, nästkusin, A-kusin

   • 2007, Jutta Zilliacus, Pianostämmarens dotter:

     Egentligen var hon bara en småkusin, eftersom våra mödrar var kusiner, men det spelade ingen roll.

     Actually, she was just a second cousin, since our mothers were cousins, but it didn’t matter.

Declension

Declension of småkusin

		nominative	genitive
singular	indefinite	småkusin	småkusins
	definite	småkusinen	småkusinens
plural	indefinite	småkusiner	småkusiners
	definite	småkusinerna	småkusinernas

References

• småkusiner in Svensk ordbok (SO)
• småkusin in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• “I släkten flödar den språkliga kreativiteten”, in Språkbruk‎^[2], Institute for the Languages of Finland, 2018