slutföra
Swedish
[edit]Etymology
[edit]slut (“end”) + föra (“bring”)
Verb
[edit]slutföra (present slutför, preterite slutförde, supine slutfört, imperative slutför)
- to complete, to finish, to finish off (a project or the like)
- slutföra ett uppdrag
- complete a mission
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | slutföra | slutföras | ||
| supine | slutfört | slutförts | ||
| imperative | slutför | — | ||
| imper. plural1 | slutfören | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | slutför | slutförde | slutförs, slutföres | slutfördes |
| ind. plural1 | slutföra | slutförde | slutföras | slutfördes |
| subjunctive2 | slutföre | slutförde | slutföres | slutfördes |
| present participle | slutförande | |||
| past participle | slutförd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.