fullgöra

Swedish

Etymology

full +‎ göra

Verb

fullgöra (present fullgör, preterite fullgjorde, supine fullgjort, imperative fullgör)

1. to fulfill (a task, mission, obligations, or the like)

   fullgöra sin plikt

   fulfill one's duty

Conjugation

Conjugation of fullgöra (weak)

	active		passive
infinitive	fullgöra		fullgöras
supine	fullgjort		fullgjorts
imperative	fullgör		—
imper. plural1	fullgören		—
	present	past	present	past
indicative	fullgör	fullgjorde	fullgörs, fullgöres	fullgjordes
ind. plural1	fullgöra	fullgjorde	fullgöras	fullgjordes
subjunctive2	fullgöre	fullgjorde	fullgöres	fullgjordes
present participle		fullgörande
past participle		fullgjord

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

• fullborda
• fullfölja
• slutföra

References

• fullgöra in Svensk ordbok (SO)
• fullgöra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• fullgöra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)