slänga

See also: slanga

Swedish

slänga (present slänger, preterite slängde, supine slängt, imperative släng)

to throw, to sling, to toss (carelessly)
Han slängde cigarettfimpen på marken
He tossed the cigarette butt on the ground

Han slängde ryggsäcken över ena axeln
He slung the backpack over one of his shoulders
to throw away, to dispose (of)
Han slängde grejen han inte behövde
He threw away the thing he didn't need
(reflexive) to throw oneself
Han slängde sig genom hålet i väggen
He threw himself through the hole in the wall
to swing or dangle with vigorous movements, to flail
Han slängde med armarna
He flailed his arms around

Han hängde i grenen och slängde med benen
He hung from the branch and flailed his legs

Conjugation of slänga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	slänga		slängas
Supine	slängt		slängts
Imperative	släng		—
Imper. plural¹	slängen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	slänger	slängde	slängs, slänges	slängdes
Ind. plural¹	slänga	slängde	slängas	slängdes
Subjunctive²	slänge	slängde	slänges	slängdes
	Participles
Present participle	slängande
Past participle	slängd
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.