slägga

See also: slagga

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish slæggia, from Old Norse sleggja, from Proto-Germanic *slagjǭ.

Noun

slägga c

1. a sledgehammer
2. (sports) hammer throw

   Synonym: släggkastning

   Han tävlar i slägga

   He competes in hammer throw

3. (sports) a hammer (steel ball attached to a wire) used in hammer throw

Declension

Declension of slägga

		nominative	genitive
singular	indefinite	slägga	släggas
	definite	släggan	släggans
plural	indefinite	släggor	släggors
	definite	släggorna	släggornas

Derived terms

• släggkastare (“hammer thrower”)

Verb

slägga (present släggar, preterite släggade, supine släggat, imperative slägga)

1. to sledgehammer (strike or work with a sledgehammer)

Conjugation

Conjugation of slägga (weak)

	Active		Passive
Infinitive	slägga		släggas
Supine	släggat		släggats
Imperative	slägga		—
Imper. plural1	släggen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	släggar	släggade	släggas	släggades
Ind. plural1	slägga	släggade	släggas	släggades
Subjunctive2	slägge	släggade	slägges	släggades
	Participles
Present participle	släggande
Past participle	släggad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

• slägga in Svensk ordbok (SO)
• slägga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• slägga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• slägga in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)