skändlig

Swedish

Etymology

From Old Swedish skændeliker, from Middle Low German schendelīk (equivalent to German schändlich), from German Schande (“disgrace”). Equivalent to skända +‎ -lig.

Adjective

skändlig (comparative skändligare, superlative skändligast)

1. infamous, nefarious, heinous, atrocious

   Synonyms: infam, skamlig, skymflig

Declension

Inflection of skändlig

Indefinite	positive	comparative	superlative1
common singular	skändlig	skändligare	skändligast
neuter singular	skändligt	skändligare	skändligast
plural	skändliga	skändligare	skändligast
masculine plural2	skändlige	skändligare	skändligast
Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular3	skändlige	skändligare	skändligaste
all	skändliga	skändligare	skändligaste

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

• skändligen
• skändlighet

Related terms

• skända

References

• skändlig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skändlig in Svensk ordbok (SO)
• skändlig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• skända in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)