självtvivel

Swedish

Etymology

Compound of själv +‎ tvivel.

Noun

självtvivel n

1. self-doubt

Declension

Declension of självtvivel

		nominative	genitive
singular	indefinite	självtvivel	självtvivels
	definite	självtvivlet	självtvivlets
plural	indefinite	självtvivel	självtvivels
	definite	självtvivlen	självtvivlens

Further reading

• självtvivel in Svenska Akademiens ordböcker